~

Det är 7 veckor sedan idag, 49 dagar.
Jag förstår inte att det här har hänt, går runt och lever på hoppet, fast än jag vet att det är som det är. Att du inte kommer komma tillbaks till oss. Tänker på dig och din underbart fina familj hela tiden.
Allt jag vill är att dom ska hitta dig så du får komma hem igen, du är den som minst av allt i hela världen förtjänar att ligga där i det kalla vattnet, dom måste hitta dig nu, älskade Vincent.
Det gör så ont, att om kvällarna gå förbi din lägenhet på vägen hem, se den lilla kökslampan som lyser, alla ljus på din bro som sen tvingar mig tillbaka till verkligheten när jag sekunden innan nästan lurat i mig själv att du bara är borta på jobb, så som du alltid var, att du strax ska komma tillbaka.

Jag saknar dig så oerhört mycket, och alla mina tankar kretsar kring saker som hänt, alla minnen genom livet, som sen den tid då vi var små.
Kom tillbaka nu, älskade kusinen min, vi behöver ju dig.