Hej. Jag har varit hemma i nästan 1,5 vecka nu pga förkylning, feber och inte nog med det så vaknade jag upp med ögoninflammation igår, woopwoop det går bra nu. Men i morgon ska jag äntligen börja jobba igen, ser mycket fram emot det, dels för att spendera dagarna med något, också för att hinna tjäna lite cash.

Min helg var i alla fall riktigt fin, bestod av mysiga middagar, julbakning, Jamtli julmarknad och bara massa mys hela tiden. Jag behövde en sån helg, en lugn helg utan någon utgång eller något annat.
Idag ska jag i alla fall försöka ta mig ut på en långpromenad med hunden och hoppas på att mina ögon överlever och inte blir sämre igen.

På fredag kommer äntligen min älskade storebror hem och lördagen kommer bli så himla tung.Tusentals tankar om lördag snurrar hela tiden. Jag har varit på enstaka begravningar förr, men jag trodde definitivt aldrig någonsin jag skulle behöva gå till kyrkan för att få ett avslut och förväl till min egna kusin. Förstår fortfarande inte hur det kan vara så orättvist, hur någon kan ta en så fin och underbar person som dig ifrån oss. Jag kollade senast igår på kort från vår barndom tillsammans, det är saker som jag minns, vissa som jag knappt visste. Men det är minnen, minnen som ingen någonsin kan ta ifrån oss. Precis så som ingen någonsin kommer kunna ta dig ifrån våra hjärtan, där är du för alltid kvar och lever med oss igenom livet tills den dagen då vi ses igen.